Nu är prinsessan hemma igen. Tack och lov!
Ganska medtagen och väldigt trött, vilket är förståeligt, men hon är i alla fall hemma! Det är det enda som räknas.

Hon blev så glad att se mig när vi kom och hämtade henne, jag och Bella. Det värmde så mycket i mitt hjärta. Hon pussade mig i hela ansiktet och sen slängde hon sig på rygg och ville bli kliad på magen. Lilla tusse.

Förhållandevis mår hon väl bra. Det kommer fortfarande sårvätska från såret, men inte "för" mycket så att säga. I så fall hade dom aldrig skickat hem henne sa dom, och det känns tryggt.

Jag tror hon är glad att vara hemma. Dom hade försökt få i henne mat på Bagis, men hon ville inte ha. Så när hon kom hem fick hon en hel korv med färskfoder, och det slank ner fint. Det ser jag som positivt.

Usch och fy, nu bävar jag bara för att inte behöva åka in med henne igen under helgen. Men det hoppas vi verkligen inte att vi behöver.
Vi var ute nyss och hon åt snö som vanligt och lunkade på. Kissade gjorde hon också. :)

Än så länge är hon duktig med sitt sår också, så hon har sluppit tratten hittills sen vi kom hem, men under natten får det bli tratt, det känns tryggast, så hon inte förstör för sig själv.

Jag är helt slut efter 36 timmar med känslor som svajar upp och ner som i en berg och dalbana. Så det blir sängen nu. Tack och godnatt, och tack ännu en gång till underbara Bella som skjutsat oss fram och tillbaka under dessa två dagar. Vad skulle jag ha gjort utan dig? <3