Idag slutade jag tidigt och bestämde mig för att ta med mig mina 3 flickor på en härlig utestund som innefattade årets första spår samt en prommis i skogen medans spåren låg till sig. :)

 

La ett rakt spår till Freya (hennes första någonsin) på ca 25m (?) är ju sjukt kass på att uppskatta längd, men det låter rimligt.

La sedan ett spår till Indra på kanske 100m med två böjar.

Hera fick ett rakt spår, ca 25m hon också då jag inte personspårat med henne på över 1 år. Kan nog vara 2 år sedan till och med. Alla spåren var fältspår.

 

Medans spåren låg så åkte vi en sväng till skogen, jättemysigt!

 

Efter det åkte vi tillbaka till fältet där jag lagt spåren och Freya fick börja. Spåret hade då legat i ca 45min. I början tyckte hon att det var knepigt, "vad gott med godis, men varför ligger det här?". Men ju mer jag berömde henne när hon gjorde rätt så såg jag på hela hennes kroppsspråk att hon började förstå vad hon skulle göra, och vipps så föll polletten ner! Så spårade hon fram till slutet med nosen i backen hela vägen. Duktiga lilla Cattledog!

 

Indra hade riktigt bra motivation uppe och plöjde igenom spåret utan svårigheter. Böjarna var verkligen inga problem, och hon spårade som om vi aldrig gjort annat. <3

 

Hera är en riktig spårfuskare, och det har hon alltid varit. Förmodligen mitt fel, men hon är inte dum, tanten. Ska man lägga ett spår åt Hera får man inte använda sig av vimplar till exempel. Hon vet direkt att det är dit hon ska, och slutar i och med det att spåra. Hon försöker "se" spåret istället för att använda nosen, och det spelar ingen roll om det ligger godis eller inte i spåret - hon är alldeles för stressad för att ha tid att nosa upp dom.

Så idag körde vi på spårteknik istället, vilket jag aldrig utövat på Hera någon gång, dvs. två koppel under armhålorna i halsbandet. Ingen sele, ingen lina. Jag vet inte riktigt hur bra det blev e g e n t l i g e n, för Hera är en sån hund som ALLTID trasslar ur sina ben om kopplet hamnar under, så hon verkade lite störd och påverkad av att kopplena satt där dom satt, så jag vet inte... Men jag tyckte hon hade nosen i backen mer än normalt, tills hon noterade den sista vimpeln. Men jag fick henne att spåra fram till den i alla fall. :)

 

 

Idag har hundarna fått varsitt Scalibor-halsband också. Folk får säga vad dom vill om Scalibor, men jag har alltid varit supernöjd med Scalibor och det har nog minskat fästingantalet hos mina hundar enormt. Förra året hade inte Indra en enda fästing. Hera hade ett fåtal. NEJ TACK till TBE och Borrelia!