Vad tokigt det kan bli på en promenad!

Imorse var jag i vanlig ordning ute med voffarna på våran morgon-långis i snön. Vi hade kommit ungefär halvvägs när Indra travade iväg in i skogsbrynet medans jag och Hera fortsatte längs vägen. En några sekunder kom Indra farandes till oss, och hundarna lunkade på tillsammans framför mig, varpå jag då inser att någon av dom blöder.
Vem blöder? Indra blöder. Vart blöder hon? Kommer fram till att det är vänster framtass som blöder. Försöker se vad det är som blöder, men det är svårt med all snö och päls, men eftersom hon inte sa varken bu eller bä så fortsätte vi framåt i den mån vi kunde.
Jag tänkte också att det var bra att det var så mycket snö ute, för då lär det ju hinna sluta blöda innan vi kommer upp till dagis igen.
Tji fick jag.

Camilla hjälpte mig att lokalisera skadan, vilken visade sig sitta under "pekfingret" eller "första tån" räknat från vänster. Såklart inte på trampdynan (som förmodligen skulle tagit den största smällen), nej utan på huden såklart.
Där hittar vi hur som helst ett ganska djupt jack. Varpå Camilla säger: "Du... Jag tror det där behövs sys."
Jag trodde hon skämtade. Det gjorde hon inte.

Så jag fick då ringa Animalen som hade tid kl.11. Tur för mig! Kom in, veterinären tittade på Indras lilla tass, och mycket riktigt; det behövdes sys.

Så lilla prinsessan fick stanna kvar hos farbror doktorn (som visserligen var en kvinna) och sy lilla tassen. Hon var inte alls särskilt nöjd, skruttan.
Men men, nu är den i alla fall sydd, och Indra är hemma, till hennes stora glädje! Och tratt, vad är det för påhitt? undrar hon. Skitjobbig grej ju.

Tur för henne att hon är så snäll med sin tass, då får man vara utan tratt så länge mamma eller husse har uppsyn. :)

Så nu har jag packat ner bandage, strumpor, plastpåsar, tofsar + allt jag fick med mig hem från Animalen. Det var kompresser hit och dit, och bomullsgrejer som skulle klippas i strimlor och fan vet allt.
Jaja, men det får det vara värt. :)
Vi var i alla fall ute på kvällsprommis nyss, och hon var lika glad som vanligt. Lekte runt i snön och busade med sig själv, så det verkar inte gå någon nöd på henne. :)


Hera mår för övrigt jättebra. Har faktiskt inget nytt att rapportera om henne. Hon är pigg och glad, älskar snön. Hon löper just nu och har inte tid att leka med Indra, eftersom hon försöker göra sig snygg istället, och Indra fattar ingenting. Men men. Sista löpet. SKÖÖNT! Både för henne och för mig.



I övrigt vill jag bara säga, att jag lever ett fantastiskt liv med dessa hundar! Jag är så stolt att jag får äga dem båda två. Vi har så roligt tillsammans alla tre, och inget kan få mig att skratta och må bra, som dessa flickor.
Hera & Indra.. Hur vore livet utan er? Otroligt grått och tråkigt tror jag. <3